Lågattenuerande förändringar: hypodens betyder
Lågattenuerande tumör
Spara Spara Riktlinjer för uppföljning av små solida nodulära förändringar sammanfattas i nedanstående tabell. För individuella riskfaktorer, se avsnitt i slutet av kapitlet. Hos högriskindivider se nedan kan man dock överväga en uppföljande DT vid malignsuspekt morfologi, lokalisation i överlob eller båda. Rekommendationen gäller både solitära och multipla nodulära förändringar. Fynd av solitär solid förändring 6—8 mm motiverar en uppföljande DT efter 6—12 månader, oavsett riskprofil. Hos lågriskindivider behövs som regel ingen ytterligare uppföljning. Beroende på morfologi och lokalisation se ovan kan man dock överväga en uppföljande DT även efter 18—24 månader. Hos högriskindivider bör man som regel även göra en uppföljande DT efter 18—24 månader. Om någon av de nodulära förändringarna är större än övriga, eller har mer malignsuspekt morfologi, används denna som guide för fortsatt uppföljning enligt riktlinjerna för solitära fynd. Uppföljning med ny DT efter 3 månader kan dock vara ett alternativ beroende på morfologi och lokalisation av DT-fyndet, och individens riskprofil.
Lågattenuerande mjälte
Cystor i levern är vanligen benigna. Förekommer både som enkla och multipla och kan även i vissa fall kommunicera med gallvägarna. Symtom i form av ökat bukomfång, smärta, blödning, infektion och i enstaka fall ikterus kan förekomma. Oftast upptäcks dock cystorna av en tillfällighet. I de fall då de kommunicerar med gallvägarna bör fullständig excision väljas. Ultraljudsledd punktion och tömning kan vara av diagnostiskt men inte terapeutiskt värde. Innan eventuell operation skall radiologisk utredning med CT eller MR göras för att utesluta cystadenom. Den ovanliga tumören cystadenom anses vara ett förstadium till cystadenocarcinom och kan inte skiljas åt radiologiskt, skall därför excideras radikalt. Operationsbeslut bör ske tillsammans med leverkirurgisk enhet. På grund av invandring ser man en ökad frekvens även i Sverige. Echinococcus granulosus har hundar, boskap och får som mellanvärd. Följdsymtom som infektion, ruptur, anafylaxi och gallobstruktion förekommer.
Diagnostik
Vid ikterus bör transabdominalultraljudundersökning utföras inom 24 timmar. Ultraljud har hög tillgänglighet och låg kostnad och används därför ofta som initial undersökningsmetod vid misstanke om sjukdom i gallvägar och pankreas. Metoden kan förvisso påvisa tumörer i pankreas och metastaser i levern, men värdet av ultraljud begränsas ofta av tekniska faktorer såsom skymmande tarmgaser, och diagnostiken är starkt undersökarberoende. Ultraljud bör göras inom 24 timmar för att utesluta stensjukdom som orsak till ikterus. Det är svårt att utesluta pankreastumör med en transabdominal ultraljudundersökning, och vid klinisk misstanke om pankreastumör bör man därför alltid utföra en DT bffd70df1d22e Om det finns välgrundad misstanke om pankreascancer, men en standard-DT av buken inte visar tecken på spridd malignitet, ska en specifik DT pankreas utföras inför bedömning vid en MDK. Denna metod har ett stort undersökningsområde samtidigt som den ger bäst bedömning av den lokala tumörutbredningen, inkluderande vaskulärt engagemang bffd70df1d22e a4b-2a6cfd-a69f-1dbdf cefa4b-9cb9-abf5ca c9defef6-afa04df7aba decffdf-2eadabb3f91d Undersökningen innebär scanning i pankreasfas och i venös leverfas se tabell 1, bilaga 1 Bilddiagnostik vid pankreascancer.
Små nodulära förändringar
De flesta är ense om att kroniskt subduralhematom är ett av de vanligaste tillstånden som kräver neurokirurgi incidensen ökar i takt med den åldrande befolkningen avsaknad av skalltrauma i anamnesen inte utesluter kroniskt subduralhematom kliniskt signifikanta kroniska subduralhematom bör opereras. Åsikterna går isär vad gäller hur ett kroniskt subduralhematom uppstår den optimala operationstekniken hur blodförtunning ska hanteras rollen av farmakologisk och endovaskulär behandling. Ett kroniskt subduralhematom är en ansamling av äldre blod och vätska mellan den hårda hjärnhinnan duran och spindelvävshinnan araknoidean. Det är ett av de vanligaste tillstånden som kräver neurokirurgi, med en incidens på upp till 60 per invånare i Skandinavien [1]. Antalet patienter förväntas stiga ytterligare i takt med den åldrande befolkningen och den ökade förskrivningen av blodförtunnande läkemedel [2, 3]. I och med detta kommer behovet av kunskap kring diagnosen att öka hos samtliga sjukvårdsinstanser.