Rymdraket start: rymdraket i rymden
Rymdraket hastighet
Du glömde visst fylla i fältet. Rymdfärjan Endeavours sista flygning. Start, landning och dockning kräver stor precision och säkerhet och rymdfärjorna drabbades under sin tid av två haverier med dödsoffer. Som en konsekvens av olyckan med Columbia togs de tre återstående rymdfärjorna ur drift Sju personer och en last med utrustning kan transporteras till och från rymdstationen ISS. Astronauterna som reser med rymdfärjan är väldigt utsatta vid start och landning. Därför bär de en speciell dräkt som skyddar mot G-kraften. Rymdfärjan startar När rymdfärjan ska starta monteras den på en 15 våningar hög bränsletank. Bränsletanken bär raketer med fast bränsle som används under rymdresans två första minuter. Sedan kopplas raketerna bort och landar i Atlanten med hjälp av fallskärmar, plockas upp och återanvänds. Den stora bränsletanken innehåller liter flytande syre och 1. Dessa förgasas i en förbränningskammare och ger drivkraft åt rymdfärjan. Bränslet tar slut efter 8 minuter och 20 sekunder och tanken frigörs från rymdfärjan.
Rymdraket start:
Så går en raketuppsändning till
Men en enkel raket klarar inte av att ge tillräckligt med fart för att nå rymden. Man behöver därför ha en så kallad flerstegsraket. Det är en raket som använder sig av två eller fler raketsteg, som vart och ett innehåller sina egna raketmotorer och raketbränsle. Raketsteg kan antingen staplas ovanpå varandra eller fästas parallellt bredvid varandra. Det vanligaste är att man använder två eller tre raketsteg, men så många som fem har använts. Nasa animation Man kan skicka upp raketer från flera olika typer av platser. Det vanligaste är en raketbas på land men det förekommer även att man gör det till sjöss, på en stor plattform likt en oljerigg. En annan, förhållandevis ovanlig, metod är att fästa raketen undertill på ett flygplan och sedan släppa raketen i luften. Detta kan dock bara göras om raketen är tillräckligt liten så att ett flygplan klarar av att bära den. Om man jämför dagens raketer med de allra första raketerna så kan man konstatera att det inte hänt så mycket med utvecklingen.
Rymdraket fakta
Far att föra kapseln upp till omloppsbana runt jorden används bärraketen Falcon 9. Falcon 9 är en delvis återanvändningsbar bärraket som mäter 70 meter på höjden och 3,7 meter i diameter. Raketen, som skapats av SpaceX, används för att säkert transportera människor och nyttolaster till omloppsbana runt jorden, och totalt har rakettypen genomfört hela uppsändningar. Vad är det egentligen som krävs inför en uppsändning? Före uppsändningen Månader före en uppsändning med Falcon 9 transporteras båda raketstegen till SpaceX raketutvecklingsanläggning för att testas. Därefter transporteras de individuellt till hangaren på Kennedy Space Center i Florida. Dit transporteras även Crew Dragon-kapseln som astronauterna kommer att färdas i. Väl på plats vid Kennedy Space Center integreras de två raketstegen och Dragon-kapselns lastas. Under den tid som är kvar innan uppsändningen görs de sista testerna. NASA och SpaceX, tillsammans med representanter från rymdstationens alla fem internationella partnerorganisationer, säkerställer tillsammans att alla komponenter; raketen, kapseln, lasten, astronauter, uppsändnings- och driftteamen samt rymdstationen själv, är redo för uppdraget.
Rymdfärjor
Du glömde visst fylla i fältet. Raketerna som kom att bli grunden till dagens rymdfart utvecklades i Tyskland under andra världskriget. Vi ska prompt bestiga berg och tränga ner i havsdjupen fast det är jobbigt, livsfarligt och otroligt dyrt. Och jorden räcker inte för stilla vår nyfikenhet — blickarna vänds uppåt, mot den eviga rymden. En femtedel av jordens befolkning följde Neil Armstrongs första steg på månen När bränslet förbränns bildas heta gaser som strömmar ut ur raketens munstycken och driver den framåt. Många projekt inom rymdforskningen har lett till viktiga innovationer. Människan har länge fantiserat om att resa ut i rymden, att nå månen och andra planeter. Drömmen gick slutligen i uppfyllelse i början av talet. Konstantin Tsiolkovskij skrev Utforskning av universums rymd med reaktionsmaskin. Där beskrev han en rymdraket, föreslog att man skulle använda flytande väte som bränsle och utarbetade principen för flerstegsraketer.